Jag ska inte klaga...
...men ändå kommer jag på mig själv att gnälla över ganska oviktiga saker i livet som treårstrots, sjuka barn, städning, tvätt och massa andra saker som egentligen bara är just massa skitsaker och i sin helhet ganska underbara små problem. Det finns stunder då man bara längtar efter att bara få tillbaka dom där oviktiga problemen och faktisk lovar att aldrig mera klaga.
En sak jag tänkte väldigt mycket på när vi låg på sjukhuset med Saga var att jag aldrig skulle ta min familj för givet igen, utan värdesätta, uppskatta och älska min lilla familj varje dag för man vet aldrig vad som händer eller när det händer. Det lever jag väldigt mycket efter än idag och jag har förändrats sen den dagen men ändå...
När vi väl kom hem bara älskade jag dom här små vardagsproblemen som man annars kan göra till större och jobbigare än vad dom egentligen är och ingenting kunde vara värra än det vi fick gå igenom... Men så kommer man in i vardagslunket, vardagsproblemen tar mer energi än vad dom borde och inte för att jag någonsin glömmer det som hände men någonstan på vägen mellan då Saga äntligen blev friskförklarad, Vilda kom till världen, båda pluggar, tiden som inte alltid räcker till osv, har jag förträngt och missat det som är viktigt.
Mina tankar finns hos Ellie ♥ Maries och Johns dotter, Vincents lillasyster. En söt liten busig tjej som var helt frisk tills för någon månads sen då hon blev sjuk och nu bor familen mestadels på sjukhus. Det som känns fruktansvärt, förutom att hon då är sjuk självklart, är att dom som vi inte får några direkta svar, att läkarna står handfallna, att Ellie blir sämre men aldrig riktigt bra, att dom inte hittar rätt behandling eller diagnos och skickas runt mellan olika sjukhus. Vi var där med Saga och ovissheten är hemsk, tärande och näst intill olidlig. Dom gör det bra, hela familjen kämpar och jag vet att dom kommer att klara det, man gör det men vägen dit känns väldigt lång, ibland inte inom räckhåll. Vi tänker på dom varje dag och vi vill inget hellre än att Ellie ska bli frisk, att läkarna ska ge svar så att dom vet vad som ska ske och slippa ovissheten.
Grattis Ellie på din 2 års dag och tack för att du och din familj öppnar mina ögon igen ♥
Kommentarer
Postat av: Marie
Vilket fint inlägg Tana, jag blir alldeles tårögd. Längtar efter de där små vardagsproblemen som kan kännas hur stora som helst och ibland helt oövervinneliga, men som idag inte ens existerar. Lever på hoppet att Ellie kommer bli frisk. Kanske inte snart, men om några år i alla fall. Några år kan vi ta bara hon blir frisk i slutändan, så som Saga blev. :)
Trackback
